Underbara fina dotter, du är nu född och varit i mitt liv 16 veckor och 5 dagar, en tid som bara flugit förbi, fylld med kärlek, ångest, oro och massor av glädje.. Jag har tänkt så många ggr att skriva här till dig men inte haft tid.. helt otroligt men du kräver ständig omsorg och i början kunde jag inte släppa dig en minut bara..
Förlossningen var jobbig, jag annade att du var på väg så jag körde till din mormor och lämnade Enzo, på kvällen den 5e oktober 2010 var värkarna hemska och på natten åkte din pappa och jag in till MAS, sen från kl 02.30 till 14.00 kämpade jag för att få ut dig, din pappa var ett stort stöd och fy tusan vad ont det gjorde men det var helt obeskrivligt när du gled ut.. kändes som en orm som ringlade ut och plötsligt försvann all smärta och en otrolig lycka infann sig. där låg du på min mage.. helt nerbajsad..haha!! Åhh du var så söt!! Din pappa och jag bara skrattade och log mot dig för du var sååå söt.. du var 51 cm lång och vägde 3880 g, hade lite gulsot men det var ingen fara.. strax efter vilade vi alla 3 en stund på sal men sen flyttade vi upp på familje bb och det var skönt att vara där, lugn o ro men ändå personal att fråga om något oroade en.. vi stannade till fredagen,2 dygn sen åkte vi hem med dig..
Det har varit stor oro den första tiden men nu har vi lärt oss att vara föräldrar, vi har lärt känna dig lite bättre och fått in rutiner så vi och du vet på ett ungefär hur dagen ser ut och vad som är bäst för dig... rutiner som vi alla mår bäst av.. att vakna på morgonen och mötas av ditt leende är helt underbart, hur trött o grinig jag än är när jag ska gå upp så ändras allt det när jag ser dig, då kan jag inte snabbt nog ta upp dig i min famn.. du är vårt allt!!
Ditt första leende kom på din 1mån dag den 6e november, du log och pappa o jag sprang o hämtade kameran.. herregud vilken känsla det var!! Nu är du lite äldre och har börjat dra dig uppåt i nacke o rygg så du vill sitta och du vill stå på dina ben och hoppa lite.. du blir bara starkare o starkare, vill mer o mer och utvecklas i rasande fart.. vilket är skoj men också skrämmande.. för snart är du inte så liten att du bara vill sitta o mysa med mig som jag älskar.. du vill du mer än så.. jag är bara rädd att jag inte tar vara på tiden med dig som liten tillräckligt, denna tid kommer aldrig tillbaks och jag är så rädd om denna tid.. du är min lilla flicka och inget ska någonsin få hända dig och din pappa o jag kommer alltid finnas här för dig och ge dig all trygghet och kärlek som finns.. Vi älskar dig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar